Vad händer med Västvärlden?

Kriser har vi alltid gått igenom. Samhällen kan visa upp en rad exempel på hur dem sakta dör ut när företag tvingas lägga ner och försvinner. Mönstret kan appliceras lokalt, regionalt, nationellt, internationellt, samt globalt. Det är en naturlig del av samhällsutvecklingen.

Vad som triggar detta mönster är kriser orsakade av olika orsaker. Den kris vi upplever i västvärlden är egentligen något som vi pratat om ganska länge. Det handlar om en global balansering av utbud och efterfrågan. Den har varit skev under en längre tid med konsumtion i väst och produktion i öst.

Tittar man på en uthållig och bra utveckling i samhället ska utbud ( d v s summan av allt som produceras) gå hand i hand med efterfrågan (d v s summan av allt som samhället vill ha). När den ena överstiger den andra blir det obalanser som leder till problem. Då finns det vissa verktyg att arbeta med för att balansera upp utvecklingen igen.

T ex när efterfrågan är större än utbudet då hettar ekonomin till och det blir inflation ( d v s prisstegring). Det funkar ungefär som på grönsakstorget. Om alla besökare måste handla potatis till dagens middag men där finns bara ett potatisstånd med begränsat antal potatis - ja då blir det huggsexa och budgivning... M a o trycks priset upp eftersom man är beredd att betala lite mer än den andra. Det går inflation i systemet...

Om det omvända förhållandet äger rum då måste ju till slut potatishandlaren skänka bort eller kasta potatisen. Om detta sedan sker över en längre tid kanske potatishandlaren även bestämmer sig för att stänga sitt stånd för uppenbarligen finns det potatis på andra håll dit folk åker och handlar.

Det sistnämnda är ungefär vad som i händer i västvärlden idag. I USA har gapet mellan de två variablerna ökat dramatiskt. Det krävs en årlig BNP-tillväxt på ca 4-5% i 5-6 år (med start idag) för att uppnå balans igen. Just nu har vi negativ BNP-tillväxt...

Nu är ju systemet rationellt i sig så företag som sitter med ledig kapacitet (till att producera utbud) får ju krav på sig att stänga ner den och minska på utbudet. Detta kommer att främst ske i högkostnadssamhällen som västvärlden.

Summa av kardemumman är då att det vi kanske är vana vid i det lokala perspektivet (d v s att ett samhälle sakta försvinner p g a nedläggning av företag) är faktiskt vad vi bevittnar i ett globalt perspektiv. Den stora förloraren är den tillverkande industrin i västvärlden. Den produktionsapparat (d v s folk och maskiner) som tidigare använts till att producera utbud läggs nu ner för att aldrig komma tillbaka i våra samhällen. När världen få mer aptit igen kommer denna produktionsapparat förflyttas till den billigaste orten d v s Kina.

Den som gillar att tänka stort kan se på USAs utveckling inom den tillverkande industrin för att förstå hur den Europeiska tillverkningskartan sakta ritas om. USA har varit med om dessa samhällskrafter mkt längre än vad Europa har. Européer brukar tro att våra samhällen är mer utvecklade än det amerikanska men faktum är att deras samhällsbygge är ett bra exempel på vad som sker i en kapitalistisk ekonomi sett över en längre tid.

Frågan som ska ställas är då vad Sverige, med mkt liten befolkning, ska göra långsiktigt för att behålla företag och jobb kvar till invånarna. Vilka områden ska man satsa på? Vilka kompetenser behövs för världen? Vad är vi bäst på?

För individen, som ju ska leva mitt i dessa stora samhällsförändringar, gäller det anpassa sig till rådande läge men alltid komma ihåg fundamental ekonomisk teori d v s att låna till konsumtion inte är normalt. Gör man inte det så klarar man sig alltid. :-)